Richards personliga berättelse
2013 levde Richard Gavette sina drömmars liv. Han älskade sin vardag som entreprenör och på fritiden dansade han salsa och bachata med sin flickvän Evelina, utgick med vänner, mediterade, nördade ner sig i te och choklad och när tillfälle gavs skrev han en del musik. Men den 24 november 2013 förändrades Richards liv drastiskt. .En vecka före det att han och Evelina skulle flytta råkade han ut för en olycka där han slog i sitt huvud , vilket resulterade i en kraftig hjärnskakning. I stället för att skadan läkte fick Richard en svår bestående hjärntrötthet som gjorde att han endast klarade ca 45 minuter mental stimuli per dygn, inklusive samtal med människor. Varje gång han försökte öka sin nivå ledde det till en fullständig fysisk krasch och han kunde bli utslagen i flera dagar.
Som om inte det vore illa nog, i den traumatiska perioden efter olyckan, drabbades Richard av en svår form av den neurologiska sjukdomen ME/CFS som gjorde honom skör som ett hårstrå fysiskt och snudd på sängbunden. Han var nu helt beroende av hjälp och stöd från sina nära och kära. Dagarna tillbringade han i liggande vila med yrsel och huvudvärk.
Richard var endast 27 år ung när han var tvungen att acceptera det faktum att hans liv som en normalt levande människa var över. Han hade blivit en fånge i sin egen kropp. För att hantera sin sjukdom behövde Richard nu tillbringa 22 av dygnets timmar i fullständig tystnad och vila. Till en början höll han på att bli galen. En människa är helt enkelt inte gjord för att leva på det viset. Med så lite stimuli. Med så mycket tystnad. Det var ett liv utan mänskligt liv.
Men efter en tid hände något. Tystnaden i vilan, som ditintills hade känts död och skrämmande tyst, visade sig sprudla av liv och vara allt annat än tyst. Med stor fascination började Richard utforska tystnaden och han tillät sig själv att verkligen lyssna till den. Han hörde ord. Han hörde musik. Tystnadens symfoni blev hans sällskap genom de långa timmarna av påtvingad vila. Han var aldrig ensam. Han började drömma om att en dag göra någonting av det som han hörde i tystnaden.
Tiden gick och månader blev till år. Richard gjorde sitt bästa för att hålla modet uppe, men sanningen var den att han sakta blev allt sämre. Hans lilla ”bubbla av liv” krympte för varje månad som gick. Han blev allt skörare fysiskt.
Hösten 2017 eskalerade Richards neurologiska sjukdom fullständigt och han var då helt sängbunden och klarade knappt av att hantera någon mental stimuli. Då Richards sjukdom ansågs vara obotlig – och kunskapen om den i svensk sjukvård var väldigt dålig – visste Richard och hans anhöriga att det inte fanns mycket hjälp att få på sjukhuset. Men när Richards tillstånd fortsatte eskalera till den grad att han inte längre kunde kissa och bajsa eller röra sig i sin säng, kapitulerade Richards föräldrar och ringde efter en ambulans som körde Richard till Varbergs sjukhus. Richard hade då ingen känsel eller rörelse från nacken och nedåt och han fruktade att det skulle sprida sig även till huvudet och att han skulle tappa talförmågan.
När Richard låg där i sjukhussängen på akutmottagningen och det verkade som att livet skulle lämna hans kropp helt och hållet, avlade Richard ett löfte gentemot sig själv:
”Om jag på något vis lyckas ta mig hem igen och får något av ett liv tillbaka, så ska jag viga mitt liv åt att försöka förverkliga mina drömmars böcker och musik.”
Och någonstans i kaoset på sjukhuset vände det. Efter ett par dagar fick Richard tillbaka känsel och rörelse från nacken och nedåt och efter ytterligare ett par dagar klarade han av att stå upp och ett par dagar senare klarade han återigen av att kissa och bajsa och röra sig en del i sitt sjukrum. Det fanns ingen medicinsk förklaring till det som skedde på sjukhuset, men Richard och hans anhöriga valde att se det som en livets gåva. Efter tre veckor skrevs Richard ut från sjukhuset och årets julklappar från samhället var en rullstol och en dusch-pall…
För Richard var det som att få ett nytt liv i samma kropp. Dagen efter Richards återvände hem började han vandra drömmarnas stig. Han var fortfarande svårt sjuk och klarade knappt att röra sig i sitt hem och han var i fortsatt stort behov av hjälp från sina nära och kära – men hans tillstånd var relativt stabilt och hans hjärna tillät honom åter ca 45 minuter mental stimuli per dygn.
För att få något gjort med sina drömmar behövde Richard ge avkall på flera saker som brukade höra hans liv till. Under flera års tid läste han inga nyheter, använde inte YouTube, Facebook eller andra sociala medier. 10 minuter om dagen använde han till att kommunicera med nära och kära och resterande 35 minuter använde han till att skriva och skapa.
Richard började vandra och en dikt blev med tiden till hundra dikter – och en bok blev till flera böcker. En färdigställd demo blev till ett färdigställt demoalbum. Och han fortsatte vandra – ett litet steg i taget. Richards sjukdomars tyngd var ständigt närvarande och varje dag var en dans på knivens egg, men så länge han skrev och skapade kände han sig lycklig och levande.
Under de 6 år som Richard hann ge sig hän åt sina drömmar, innan sjukdomar tillkom och han dog våren 2024, skrev och färdigställde han fler än 1000 dikter och texter och fler än 350 sånger. Richards 18 böcker finns tillgängliga som e-bok hos Adlibris och Bokus samt i pdf-form på hans hemsida. Richards musik finns ute på Spotify och YouTube och sedan våren 2022 produceras och sjungs Richards låtar av musikern och producenten Benjamin Önnhed.
Richards personliga berättelse påminner oss om att det är möjligt att förverkliga våra innersta drömmar. Om Richard kunde göra det, så kan troligen de flesta av oss göra det.
